Vägen till lyckan
Det skall vara obegripligt hur det underbara sker, - ingen väg till lycka finnes, ingen lycklig stigen minnes som till lyckans lönndörr för. Ack, att lyckans fågel jaga är att utan vägar gå och att utan händer taga. Att bli kung i lyckans saga är att dum och häpen stå. Under vänta vi av dagen, dagen vissnar kall och blek. Fråga åter, trötta hjärna, är din dröm, din lyckas stjärna, sken och svek? Diktanalys 600 ord |
Analys
Tanke bakom dikten Vägen till lyckan är en dikt som mycket tydligt speglar den modernistiska inspiration som Edith Södergran fått under hennes livstid. Ett kännetecken från modernismen är att dikten är baserad på en mänsklig upplevelse. Det är nämligen så att hennes liv kan speglas i verket. Hon har varit med om massor av tragiska upplevelser som bland annat hennes fars död och då hon själv blev drabbad av sjukdomen TBC. Eftersom att denna dikt är skriven 1916, 2 år efter hon blivit frisk från TBC, så var detta verk en dikt där hon ville förmedla att man skulle njuta av livet och ta vara på den lyckan man hade (familj och vänner) så länge man kunde. Man skulle inte leta efter lyckan på ett komplicerat sätt så att man kunde riskera att förlora det man hade. Hennes erfarenhet var att lycka är någonting man inte finner genom att jaga den, utan lycka är någonting man finner när man inte tänker på att man ska hitta den. Den riktiga lyckan är den oftast omedvetna lyckan som familj och vänner och att man därför inte får svika den. Budskapet i dikten är: Den som letar lyckan kommer aldrig att finna den, medan den som följer stigen omedvetet, kommer att hitta finna den lönndörr som leder till lyckan. Målgrupp Detta är en dikt som Edith Södergran skrev när hon var 24 år och troligen var syftet att den skulle läsas av de som var i hennes ålder, detta av 2 anledningar. För det första så är det en dikt som vill uppmana någonting. Den yngre generationen har alltid varit den mest moderna och eftersom att Edith Södergran själv var modern, (hon inspirerades av modernismen) så var ungdomarna en självklar målgrupp för hennes dikt. Den andra anledningen till att den troligen är inriktad till den yngre generationen är att de är inne i det stadie där de bestämmer vad de vill göra med sina liv och på vilket sätt de ska finna lyckan. Det är alltså en varning till ungdomarna. De måste följa deras känslor och inte lämna det viktigaste de har (familjen och vänner) för att de själva skulle kunna försöka hitta lyckan i t.ex. pengar och status. Karaktärgivande faktorer Dikten är en anafor med 3 stycken. I varje stycke förekommer rim och stavelser. Stavelserna är konsekventa genom nästan hela dikten. I stycke 1 och 2 är stavelserna konsekventa. Det vill säga 8, 7, 8, 8, 7. Medan sista styckets sista rad, avviker från den strukturen. Den sista raden har bara 3 stavelser som gör att diktens sista del tolkas som mer aggressiv. Detta stämmer bra överens med att dikten syfte skulle kunna vara uppmanande och får läsaren att känna att det är något viktigt. Dessutom slutar dikten med 2 starka ord, sken och svek. Detta tillsammans med frågetecknet gör att det blir ett retoriskt uttryck och man känner som läsare att dikten är riktad mot en själv. Detta gör att det uppmanande syftet förstärks. Dessutom förstärks budskapet genom att det finns en stegring av intensitet i dikten. Första stycket börjar lugnt och handlar om hur lyckan kan hittas, andra stycket beskriver hur man inte kan göra för att hitta den. I det andra stycket börjar Edith Södergran även att beskriva med tunga ord vad man gör när man söker lyckan på fel sätt. Hon skriver ”Att bli kung i lyckans saga är att dum och häpen stå” detta är ett tecken på stegring eftersom läsaren här kan börja ta detta personligt om denne känner igen sig i situationen. I tredje stycket finns till slut uppmaningen och klimax ”Fråga åter, trötta hjärna, är din dröm, din lyckas stjärna, sken och svek?”. Dikten är även skriven med rim. I första stycket rimmar inte sista ordet i rad 1 med något annat av de sista orden på de övriga raderna. Däremot rimmar sista ordet i rad 2 med sista ordet i rad 5 och sista ordet i rad 3 rimmar med sista ordet i rad 4. I andra stycket rimmar sista ordet i rad 1 med de sista orden i rad 3 och 4, medan de sista orden i rad 2 och 5 rimmar. I sista stycket är det bara de sista orden i rad 3 och 4 som rimmar. Detta kan bero på att läsandet då blir hackigare och därmed omedvetet uppfattas som strängare av läsaren. Även detta är ett sätt att förstärka budskapet med dikten. |